2010-05-15 Den här lite skämtsamma skylten talar om att vi kommit till rätt ställe!! Vi åkte mot Enhörna på morgonen och 2½ timme senare var vi framme hos kennel Hedenhös... min hemkennel. Det var roligt att komma dit igen... det var länge sen sist. Men jag kände igen mig så fort vi kom fram!

 

Vi möttes av de vuxna hundarnas skällande och de här små krabaterna. De håller på att träna upp sina nosar för fullt! Två av dem är dvärgar och den mittersta är en schnauzer... som jag!!

 

En valp modell mindre... alltså en dvärgschnauzer P/S. Jag kunde ju inte hålla reda på om det är en tik eller hane på bilderna... så det får gå ändå!

 

Fjolårets ruttna äpplen smakar smaskens för en liten valp! Av den stiliga pälsen att döma så ser du väl att det här är en schnauzer!?

 

Här pågår en kamp om vem som är störst! Fast det ser vi ju med blotta ögat eller hur?
 

Det gäller att behålla övertaget. Men det är ju ingen match  för en schnauzer... egentligen.
 

Men hallå! Vad är det här... jag måste nog hjälpa till lite!
 

Så där... det går bra om man hjälper till när ett kullsyskon kämpar för sin sak!
 

Nu har Grimma "skakat av sig" den välgödda lilla valpen... de ser ut att aldrig bli mätta... de där små !

 

Undrar om man kan äta blommor... tro?

 

Här är vaktpatrullen ute. De släpper inte in nån utan att tala om det så det hörs vida omkring!

 

Här har jag äntligen sluppit ut ur trimrummet och står bredvid min syster Maggie. Vi kände genast igen varandra när vi möttes igen efter tre år.

Men nu ska du få höra... det är inte bara Hilda i vår familj som väger fööör mycket!! Jag behöver också ta bort nåt kilo... jag är större än Maggie... men jag har ett litet fettlager också som jag egentligen inte behöver! Tänka sig... jag som inte varit nån storätare nånsin... utan hellre varit utan mat en dag eller två. Men husse säger att det kommer att försvinna nu när löpningen är över och vi får springa av oss på våra dagliga turer i omgivningarna!! Jag hoppas att han har rätt så jag inte blir satt på svältkur!!

 

En liten rackare som sökt skugga vid det röda huset och reflexen ifrån det gjorde att bilden blev bättre i svartvitt.

 

Märta eller Maggie... ja det är frågan det! Men svansens lilla "knorr" visar att det inte är jag!

 

Nyfiken på allt som rör sig och söt som socker!

 

Vi schnauzrar är silkelena i pälsen vi när vi är valpar!!
 

Så klart att jag kan titta in i kameran!!
 

Att sitta hos matte alldeles själv är allt mysigt det.
 

 
 

Hur kan man bara vara sååå söt? Kan det vara nyttigt det tro??
 

Livet är allt bra spännande... det händer nåt hela tiden.
 

Märta... nu ska jag berätta hur det verkligen är att ha valpar... sa Maggie till mig när ingen annan hörde!

 

Kolla noga nu... sa hon. Först tar man tag i sin valp och...

 

...sen talar man om för den vem som bestämmer.

 

Äsch... tänkte jag... hon bara luras. Hon njuter av att leka med sin valp och jag kan lika gärna vila lite medan jag tittar på dem.

Det dröjde väldigt länge innan Hildaliten kom ut ut trimrummet... me vi visste ju vilken päls hon har... så det blev ingen överraskning. Men hon var bara hälften så stor när hon var färdig! Hon hade fullt jobb med att "skanna av" den stora hedenhöstomten... så vi såg knappt till henne på ett par timmar. Det fanns ju vilda fasaner och en hel del annat att utforska. Det hann bli både lunch, middag och kaffe innan vi tackade den gästfria familjen för allt och packade bilen för att fara hemåt igen.